Tänkte avsluta denna dag med lite gott och blandat i musikväg. I brist på någonting vettigt att säga. Godnatt

Missar Filip och Fredriks nya program Söndagsparty. Sitter och kollar några klipp på internet och man kan ju inte göra annat än att skratta. Som vanligt.

Ett tips min käre bror gav mig. Har faktiskt aldrig hört den här låten tidigare (kanske inte så konstigt), but I like it. Inspelat av en i publiken i en bar i Greenwich Village, New York. Ramblin' Jack Elliott var den som uppträdde egentligen medan Dylan var en i publiken, tills han blev uppbjuden på scen. Han bestämde sig för att spela den här låten, som han skrivit några dagar tidigare.

Ännu en av mina absoluta favoritfilmer. En mycket tragisk historia. En tragisk sann historia till och med. Handlar om Gerry Conlon som tillsammans med tre vänner (kända som The Guildford four) fick livstids fängelse för ett terrordåd dom inte utfört och därigenom mordet på fem människor. Efter att ha blivit torterade i sju dygn skriver de på en erkännelse. Att de är oskyldiga är något som poliserna vet om, men undanhåller. Gerry's pappa och släkt blir också indragna och fällda för medhjälp till mord. Man får i filmen följa Conlons 15 år långa kamp om rättvisa och upprättelse. Denna händelse, som alltså har inträffat på riktigt, har kallats "ett av Englands mest avskyvärda rättsövergrepp i modern tid." Daniel Day-Lewis, Emma Thompson och Pete Postlethwaite gör alla tre en lysande insats.



Detta är en helt klart sevärd film! Den är väldigt gripande. Man blir så förbannad, men ändå så inger den hopp. Okej, låter superklyschigt, men det är lite svårt att förklara. Är ni nyfikna så kan ni kolla in trailern här nedanför:

Ord känns överflödiga. Det här är musik. 03.26 och framåt - pure magic! Lyssna och njut.

Mådde inget vidare när jag steg upp. Skrotade alla att-göra-planer och bäddade ner mig i soffan med Rocky liggandes på mina ben. Mysigt! Perfekt benvärmare om inte annat. Tog fram lite snask och såg på The Deer Hunter. En av mina absoluta favoritfilmer. En riktigt bra skildring av krig och vad som händer med människor i krig. Vad ett krig gör med vanliga människor helt enkelt. Skådespelare som Robert De Niro, Christopher Walken, Meryl Streep och John Cazale. Skitbra! Blir så berörd av att se John Cazale. Han var döende i cancer under filminspelningen och det syns. Han ser så fragil ut. Regissören såg därför till att Cazales scener skulle spelas in först. Han dog innan filmen hann komma ut 1978.


Filmen rekommenderas starkt! Den är inte en typisk Hollywood krigsfilm, där allt går ut på att skjuta och spränga. Den är betydligt djupare och framför allt bättre än så. Så har ni lyckats missa att se den, så gör det! Ni kommer inte ångra det.